Familjen och rosteriet
Kaffet kommer direkt från rosteriet som är beläget i närheten avvulkanen Vesuvius som ödelade staden Pompeji, en av världens första välut-
vecklade civilisationer.

Fadern Ballisteri har ett unikt smaksinne som han drog nytta av som vinkännare. Steget från vin till kaffe är inte långt. Det handlar om att urskilja smaker och ha en känsla för deras samhörighet så att de kompletterar varandra och smälter samman. Hela sitt liv hade han drömt om att få rosta sin egen kaffeblandning och 1968 fick han till slut möjligheten. Hela rosteriet präglas av faderns erfarenheter och speglar den kärlek för kaffet som han känner.

När jag första gången besökte rosteriet möttes jag av hans två söner som rosteriet gått i arv till, Georgio och Ciro Ballisteri.
En stor port öppnades och jag möttes av väldoftande kaffearomer. Jag leddes in i den stora byggnaden där nedervåningen utgjorde rosteriet. Stora säckar fyllda med olika sorters råkaffebönor, staplade i högar, fyllde rummet och man kunde höra rosterimaskinerna och det italienska, skrattfyllda sorlet en bit ifrån. Väl framme vid de stora rostarna där produktionen var i full rörelse, fick jag träffa Nanso, produktionsansvarig, och de andra anställda. Stämningen var lättsam och samtalen mellan de anställda och sönerna var intensiva men kändes raka och målinriktade. Rostmaskinerna var igång och värmen spreds sig i lokalen. Bakom mig fanns det en trappa som gick upp till kontoret. När de rostade kaffebönorna hade kylts ner, öppnades dörren och fadern, rosteriets grundare, kom ner. Efter att ha tagit sig ner för trapporna med käppen kom han fram till mig och hälsade, han hälsade på de anställda och fortsatte sedan mot de nerkylda bönorna.
På ett rutinerat men omsorgsfullt sätt tog han upp en hand fullmängd bönor och luktade på dem. Han tittade noggrant på bönorna och fortsatte sedan till malen, där han justerade graden och hällde ner de nyrostade bönorna.

Det nymalda kaffet pressades och tampades enligt det sanna traditionella sättet, han förde handtaget till maskinen och bryggde sedan sin espresso.
fadern smakade på den färska espresson och såg nöjd ut. Han gick tillbaka till Nanso och klappade honom på huvudet. Med ett leende på läpparna och med käppen till hjälp gick han tillbaka upp för trapporna.

Faderns verk efterlämnade mig en känsla av välbehag. Här sker inte allt per automatik, utan det manuella, omsorgsfulla arbetet utförs i samspel med det maskinella för att bevara ett äkta italienskt kaffe där smaken och kvalitén har den högsta prioriteten.



Design by Axén Design | Start | Carls Line | Italien | Filosofi | Produkter | Maskiner | Kontakt